aldrig för sent att ge upp

Det är aldrig för sent att ge upp. En dag med mer tid ska jag brodera den meningen på en väggbonad. Det är också helt okej att ge upp, när något inte fungerar eller till och med gör att du inte mår bra.

För mig var det jobbet. Alltså att både jobba och vara föräldraledig på heltid, att skriva och vara kreativ och helt urgröpt av trötthet och tidsbrist samtidigt.

Vår bebis har gett oss två ganska krävande första månader, med väldigt mycket skrik, väldigt mycket amning och väldigt få stunder för återhämtning. Och väldigt lite dagsömn = inga stunder över för annat än det mest nödvändiga. I praktiken innebär det att jag ibland har stått och valt mellan att hinna klara en deadline eller äta lunch, men oftare värmt någon färdigpaj med ena handen och burit gallskrikande bebis med den andra, för att senare ge både mig och honom mat samtidigt. (För övrigt går jag nu omkring från rum till rum och skriver detta på mobilen med ena handen, försöker söva honom med den andra.)

Hur som helst. Det tog några veckor att nå hit, men eftersom det aldrig är för sent att ge upp har jag bestämt mig för att göra just det. Som frilans tar det emot i hela kroppen att tacka nej till jobb – tänk om de glömmer bort mig på några månader?! Tänk om de blir arga och byter ut mig? Måste jag byta jobb efter detta?! – men samtidigt känns det så helt rätt. Jag klarade inte båda och kan rimligtvis inte ge upp bebisen (eller?) så så här får det bli. Ett tag i alla fall.

Men tänker att det kan bli goda nyheter för den här bloggen? Har så många tankar att ventilera (utan deadline eller krav på kvalitet pga inga pengar inblandade) som kräver sitt forum. Förskoletimmar-gate! Kakan-gate! Hur skapa rutiner för tvåmånadersbebis-gate!

Återkommer.