om vi slutar leva vinner de

Efter en tung helg, många tankar om världen och framtiden och barnen och allt som inte går att påverka, är det måndag igen. Och jag vet att det bästa vi kan göra för att vinna mot terrorn och de som vill ta vår frihet och vår öppenhet ifrån oss, är att ta mod till oss och fortsätta leva. Som vanligt. Lyckligt. Fritt och öppet. Demokratiskt. Inkluderande och utan att styras av fördomar. Men det börjar kännas mer och mer hopplöst, som om vi har många tunga helger och veckor och år framför oss innan det kan vända igen. Innan det här också blir en period att se tillbaka på och jag kan inte sluta tänka på vad vi kommer att se då. Ett världskrig? En mörk tid som vi måste lära oss av så att det inte händer igen? Kunde vi inte bara lärt oss förra gången, eller gången innan den, så att våra barn slapp genomleva en läxa för framtida generationer?

Så jag skriver lite. Skickar en text. Researchar en annan. Bokför, dricker kaffe, sparar bilder och lever. För att det är det enda alternativet. För att om vi slutar vinner de.