frilansens baksida

Hur många dagar är det okej att ha samma byxor? Jag har i alla fall haft mina sedan i lördags, då jag köpte dem på Cos innan jag gick på Joel Alme-konsert på Pustervik med min bror. K och barnen var hos hans föräldrar och jag var ENSAM HEMMA. Mycket ovant och magiskt, förstås.

Men även om byxorna mycket väl kan vara det perfekta plagget för en nybliven byxbärare var det inte den frilansbaksidan jag hade tänkt berätta om.

Jag har nämligen ägnat de senaste veckorna åt sälj, jag säljer mina idéer, min kompetens, mitt språk. Min själ? Har sluppit den delen av frilansandet de senaste åren och lite glömt hur nedbrytande det kan vara – alla nej, alla som låter bli att svara, alla som tvekar och kanske vill om ett tag eller inte alls.

Det där att inte veta hur ens inkomst ser ut om en månad, eller om branschen ens överlever, om mina kunskaper och min erfarenhet räcker, om jag räcker är tärande och deppigt. Sedan vänder det, jag vet ju det, och plötsligt klagar jag över att inte hinna med igen. Redan nu har jag flera jobb att ta tag i och några idéer som jag tror kommer bli artiklar under de närmsta veckorna. Men ändå, baksidan av egenföretagandet, att tvivla på om detta ens är det en borde syssla med och satsa på, är så tung. Trygghet vs Frihet – jag väljer ju det senare och ibland blir den där bristen på det första så jobbigt tydlig.