en ljuv morgonstund

”Dumma mamman” skrapar ihop resterna av sitt söndertrasade jag, nylandad hemma framför datorn. De nya skitfula mammastrumpbyxorna har små ilskna revor efter steniga barnskor i klätterfärd så långt upp mot mammans famn de kunde nå medan hon själv, svettig och ledsen och trött, försökte tvinga på barnet jackan samtidigt som han med hela sin kropp förstärkte det han samtidigt berättade i ångestfyllda skrik: ”Jag VILL inte vara på förskolan. VILL INTEEEE.” Små ilskna revor i hjärtat också förstås efter förklaringar som ”jag hör vad du säger. Jag förstår. Men jag måste gå till jobbet.” Hence: det spelar ingen roll vad du säger, jag gör som jag bestämt i alla fall. Så många små samtal om detta de senaste dagarna (med ledande frågor som: ”Har det hänt något på förskolan? Är någon dum på förskolan? Längtar du efter Xxxx?”) och det verkar som om den här nya panikkänslan beror på att de fast anställda pedagogerna varit sjuka hela veckan (att inte slänga sig framför den som blivit frisk idags fötter och överösa dem med kyssar när jag till slut ändå landade innanför förskolegrinden krävde rätt mycket självbehärskning).

Men det kan förstås också handla om 1) syskonet som tar mer och mer plats trots tillfällig bostad i magen, 2) flytten som dumma mamman och dumma pappan pratar om hela tiden men som är svår att förstå sig på, 3) resan som vi just kom hem från då älskade vuxna var tillgängliga dygnet runt.

De här morgnarna. Inte särskilt harmoniska och väldigt långt från nymixad smoothie på färska bär och kloka, lugna diskussioner framför Gomorron Sverige. Jag kommer väl föda någon gång i slutet av maj om dagarna ska börja så här alla veckor fram till flytten.