en stor liten

Alltså, konversationen inifrån sovrummet som jag ligger utanför och smyglyssnar på, om att vara en bra kompis, låna ut sina leksaker och om fiskar vi sett idag på Universeum som M känner igen i boken de läser (Bamse, just nu) och fiskar han inte känner igen – ”en sån röd fisk skulle vi ALDRIG ha sett” – och så förhandlingen när boken tar slut: ”okej … bara EN bok till?”, ”Men vi har ju redan lästa tre.”, ”Okej, bara fyra böcker kan vi läsa bara?”.

Han är så fin nu, så fundersam och så klok. Plötsligt kan han föra egna samtal, berätta vad han tänker på, och det gör honom så stor genast. ”Det ska bli väldigt roligt att flytta in i det där huset. Men man får INTE gå på golvet där.” Nej, för det var nyoljat sist vi var där och ja, det SKA bli väldigt roligt och det här livet i kappsäck är bara tillfälligt, men hur förklara tid och väntan för en 2,5-åring?
Hur som helst: om två veckor är vi troligtvis nyinflyttade. Om två veckor, lagom till BF alltså. Men sen sist har vi packat den där bb-väskan, tvättat de där pyttesmå kläderna och amningslinnet, gjort ett schema över vem som kan barnvakta när och kanske är vi ändå redo nu. Inte NU nu, men snart nu.