en mage

Ja, jag inser att de allra flesta som kikar in här känner mig och redan vet att min mage växer för varje dag som går, men visst måste en väl ändå – som bloggare, alltså – göra något slags tillkännagivande av en graviditet? Här är mitt! Tjorven ska komma till oss i sommar är det tänkt, fast med mitt track record gissar jag på tidig höst. Och jag känner mig betydligt större, betydligt tyngre och betydligt mer gravid nu än jag gjorde när jag väntade M. Mer begränsad, redan, trots att jag bara gått drygt halva tiden. Men med mycket mindre tid att tänka på hur begränsad, eller hur gravid, och med mycket mindre möjlighet att göra något åt det. Lyssna till kroppen? Vila i soffan efter jobbet? Med en tvååring? Och en tung vagn och en lång backe upp till förskolan? Inte troligt. Samtidigt är jag så mycket lugnare, tryggare och faktiskt också, tror jag, mer förväntansfull nu. Jag vet ju lite mer om vad som faktiskt väntar på andra sidan, att graviditeten inte är den stora grejen utan att den kommer efteråt. Grejen som är det lilla nya livet. Det som sparkar och tjorvar sig innanför magen, som M lyssnar efter och frågar om. Det som gör honom till storebror och vår familj till fyra. Det okända och så oerhört efterlängtade.