Skoogmetoden och jobbpussel

Jag är ju ingen aktiv bloggare, these days, det är jag verkligen inte. Men eftersom jag ser att ni faktiskt är några som kikar in här då och då, eller trillar hit av misstag eller nyfikenhet bara en enda gång, så vill jag ändå hålla det här forumet uppdaterat för att en dag, någon gång, bli en aktiv bloggare igen.

Det händer nämligen en hel del nu, både privat och på jobbet (vilket påminner mig om att jag inte skrutit om ett enda jobb heller, på jättelänge, men det kommer). Vi grejar i trädgården, planterar bärbuskar och rosor och försår kryddor och tomater, byter ut fönster, installerar fläktsystem och byter ut vår säng mot en ny gigantisk där hela familjen får plats. Han som sålde den rekommenderade en effektiv skrikmetod, men vi sa ”nej, vi köper en bred säng istället”. Såna är vi. Skoogmetoden är att det kommer när det kommer, och så länge barnen cravar närhet och trygghet nattetid är det närhet och trygghet de ska få.

Annars skriver jag en massa roligt nu, för både gamla och nya uppdragsgivare, gör intervjuer och redigerar. Eftersom H inte längre ammar på dagtid är det hej då hemmet tidigt på morgonen och hej igen vid fem – en hel lång dag att bara fokusera på journalisteriet och företagandet och sitta själv och dricka kaffe och äta sött. Ibland bryter jag ihop av frustration när det inte funkar rent adminmässigt, men som idag, när det är sol och vi fått fina besked när det gäller en förändring på det privata planet som ska genomdrivas i höst och jag har massor att göra, att planera, att pussla ihop för att det ska funka – då är det här jobblivet riktigt, jäkla magiskt faktiskt. Och två dagar i veckan är inte mycket, men det räcker som ventil.

Min kloka, inkännande kompis konstaterade via sms att jag verkade ”mer fylld av tröst och hopp idag” och frågade om det möjligen hade med avståndet till barnen att göra. Och det låter ju hemskt, men att få vara mig själv UTAN barn gör mig till en fantastiskt mycket bättre, roligare och tålmodigare mamma MED barn. Och det kanske inte passar alla, att dela föräldraledigheten så här på diagonalen, men för oss känns alternativet knappt ens möjligt den här gången.