en feministutmaning, del 1

När Onekligen, en av mina favoritbloggar, drog igång den här utmaningen med tio frågeställningar om feminism var det förstås självklart för mig att nappa. Särskilt efter alla märkliga diskussioner som förts i olika medier den senaste tiden. Gör det, du också! Här kommer svar nummer ett:

1. Det här är feminism för mig …

Feminism är kampen för lika rättigheter för alla människor, oavsett kön. Punkt slut. Det här att så många plötsligt (ännu en gång) är ”rädda för att kalla sig feminister”, det har jag så himla svårt att förstå. När har det någonsin handlat om manshat? När har det någonsin handlat om att det ena könet ska ha det bättre än det andra? Vem har bestämt att alla feminister är … (ersätt punkterna med valfritt slagord för de just nu så högljudda kritikerna, typ rabiata henmissbrukare eller bröstflashande kvinnogangsters), eller: att vi inte är det? Det finns nog lika många definitioner av feminism som det finns feminister, men det viktiga är ju att vi vill samma sak. Vi vill lika rättigheter för alla, oavsett kön. Utöver det är vi olika och att alla människor är individer med egna åsikter och egenskaper är väl en del av poängen?

Utöver detta, den här grundläggande definitionen, vill jag: Inte definieras av mitt kön, inte få några egenskaper kopplade till min personlighet på grund av mitt kön, inte uppfostra mitt barn (eller klä honom) på ett visst sätt på grund av hans kön, inte kunskapsprövas extra på grund av mitt kön och de egenskaper vissa kopplar samman med det, inte antas tycka på ett visst sätt på grund av mitt kön osv.

Men jag vet många feminister, som faktiskt har all rätt att kalla sig feminister ändå och jag uppmuntrar verkligen alla som vill jämställdhet att göra det, som inte alls skriver under på alla de här önskemålen. De är mina. Och feminism är en härligt bred rörelse där jag anser att alla får plats och bör få plats. Diskussionen om vad feminism är känns därför lite överflödig, tycker jag, för svaret är så självklart. Inte sitter vi och diskuterar vad antirasism egentligen är, eller hur? Jag har förstått att själva namnet sticker i ögonen på vissa, men vi lever i ett patriarkat där männen får ta mer självklar plats, tjänar mer och enklare får en maktposition i samhället – och tills det inte längre är så kan väl kampen för jämställdhet få kallas just feminism. För att det är kvinnor som behöver lyftas just nu. Jag kallar det gärna jämställdism när vi har nått målet och kampen istället handlar om att behålla jämställdheten för resten av mänsklighetens historia. Men vi är inte där än.