ett hus, ett hem

Efter tre nätter i nya huset är känslan: VAD HAR VI GJORT FÖR ATT FÅ KALLA DETTA VÅRT HEM?! För att få vakna under (i och för sig inte äkta) takbjälkar i sol från vindsfönster, gå barfota på nylagda mjuka trägolv, höra M leka för sig själv i sitt nya, högt älskade, rum med cirkustapet och Ks gamla vitmålade träsäng och laga mat på hällen med blicken genom ett öppet fönster som blir som en alldeles grön skogstavla mitt i tapeten nu på sommaren?

Svar: Vi har kuskat runt större delen av den hetaste sommaren i mannaminne (eller ja, åtminstone hetaste sedan förra sommaren som väl också var vä-hä-ldigt varm?) med alla de viktigaste tillhörigheterna i kappsäck och resten i flyttlådor i en källare. Vi har knappt ägnat fem minuter (ungefär så lång tid tog väl akutshoppingen av bebiskläder) åt att preppa för ny bebis, med planerat födelsedatum i förrgår. Istället för att vila har jag höggravid hängt på Ikea, Bauhaus, Badrumsgruppen och diverse andra husägarmåsten för att inhandla det allra nödvändigaste för att kunna bo här. K har dubbel- och trippeljobbat som byggledare, barnunderhållare, bärare, flyttmästare, låduppackare, kock, diskare och dessutom skött allt praktiskt kring flytt av bredband, el, soptömning, städning, golvtvätt med ättiksprit osv osv osv i evighet amen.

Vi är förstås inte klara än och det mesta av det vi äger är fortfarande i lådor, men vi får i alla fall vakna här. Morgon efter morgon. Vi är åtminstone hemma.