tisdagsstatus

Status smärta: Stegrande. Varje dag nu hittar den nya vägar, nya platser som inte riktigt gjort lika ont tidigare, nya kombinationer av områden som aldrig tidigare smärtat tillsammans. Ibland gör det ont som i en ring runt höfterna, ibland koncentrerat till nedre delen av magen, ibland i hela underlivet med strålande pilar ner i benen. Igår gjorde det plötsligt ont i ryggen också, och det verkar som om bästa viloplatsen soffan endast funkar i liggande läge nu. Sittande, bredbent, med kulan liksom vilande mot insidan låren – SÅ förra veckan. Nu kommer jag knappt upp igen om jag fått för mig att exv äta lunch i den positionen.

Gnällstatus är alltså oförändrat. Gör mitt bästa för att inte låta bitterhet ta över, dra ner mig, men känns som fel sak att lägga energi på i det här läget. Jag ÄR sur och gnällig och förbannad över att ha så här ont, att inte kunna hämta eller lämna på förskolan, inte kunna bära barnen eller leka på golvet. I söndags gjorde vi en familjeutflykt ca 2 km bort, jag fick känna på en kamera som jag sedan köpte (yeay!) och söndagsmiddagen intogs på Max. Efter det: zombie i soffan resten av kvällen, utarbetad både fysiskt och psykiskt. 

Jag hade älskat att kunna passa på och göra ärenden under den här tiden, hämta paket med saker jag beställt i tristess, handla mat, se till att barnens höstgarderober är kompletta, gå till återvinningen, plocka äpplen, vattna växter, städa förråd, gå igenom lådor i källaren – göra något slags nytta. Eller onytta. Vilket som. Istället denna apati och väntan. Så provocerande ickeproduktivt.

Men ser i alla fall till att landets webbshoppar går runt. Det är ju också ett bidrag.